your not your illness, you are so much more than that!
Alla borde se den här videon!
Fler och fler unga mår psykiskt dålig,Mkt fler än vad man kan tro.Du har säkert många i din närhet som lider av sådanna saker,fast du inte kan se det.Man blir expert på att dölja just sina problem!
Tycker ialf att den här videon borde visas på gymnasium och på andra ställen.Texten i videon samt själva videon har ett jätte starkt och bra budskap.Om du är kännslig så kanske du inte bör titta på några scener. :)
Den är i 2 delar! :)
Blev värsta seriösa inlägget nu,men jag som själv haft samma problem så länge vill verkligen hjälpa andra i samma sitts samt upplysa alla andra om allvaret.(stavning?)... ^^
Anorexia is the devil!(oj,det blev ett långt inlägg)
Sitter och tänker på min operation.Längtar så sjukt mycket!Anorexian har som sagt förstört mina bröst,speciellt eftersom jag fick anorexia i tidig ålder med.Blev sjuk några veckor/månader innan jag skulle fylla 15.Då växer fortfarande brösten.När jag gick ner till 32 kilo,var brösten helt borta.Verkligen HELT borta.Och efter det har dom aldrig blivit fina!Jag vet flera tjejer som upplever samma sak.För mig är bröst en del av att känna sig kvinnlig.Det handlar inte om att man vill visa upp dom eller få mer uppmärksamhet,utan jag gör bröstoperationen för mig egen skull.Jag tycker inte att stora bröst är något ideal eller något sådant.Jag tycker även små bröst är fina,och att man ska vara nöjd med sina bröst.Mina bröst är inte precis små,utan det är andra faktorer med som gör att jag vill operera mig.När jag gick ner i vikt så fort och så mycket,så försvann både den fina formen på mina bröst samt att dom inte alls är så fasta som dom var innan.
Det är inte så konstigt eftersom jag faktiskt var så otroligt smal.Riktigt läskigt att tänka på det ibland.Att jag som är 170 cm(och var det då me) har vägt 32 kilo. Helt sjukt!Jag kommer ihåg hur alla tittade på mig och jag trodde att det var för att jag var så fet,fast det egentligen var för att jag såg ut som ett skelett.Första gången jag såg dom korten så kunde jag inte riktigt förstå att det var jag,eftersom det stämmer inte ihop med den verkligheten som jag har i min hjärna.Det var så jag tänkte.För i min verklighet så var det där inte jag,och när jag tittade i spegeln så var det ju inte samma person som på korten.Jag såg en fet,ful och totalt värdelös person.Att då se dom korten var och är ibland fortfarande förvirrande.Låter säkert jätte konstigt,men det var som att se en annan person.Jag kommer ihåg att jag frågade min syster om det där verkligen var jag.
Tycker även att det är en overklig kännsla att veta att man har vart så psykiskt sjuk och i så många år.Ingen kan någonsin verkligen förstå hur det är.Under många år i sjukdomen så känns det som att jag har levt som 2 personer.Som anorexian och som mitt riktiga jag.Vissa saker som jag har gjort under en tiden som jag var som sjukast,dom kan ja inte ens minnas.Mina föräldrar,kompisar och syskon har berättat om saker som jag gjort som jag inte kommer ihåg.Det är som att anorexian har gjort dom sakerna,inte jagmen det känns ändå inte verkligt.Och så är det med många saker jag sagt och gjort.Mamma och pappa har berättat om några saker.Som att jag flera gånger har ringt till mamma och sagt att jag ska ta livet av mig.En speciell händelse som jag inte alls mindes först,men efter några år minns mer och mer ifrån är att jag hade ringt till mamma då jag stog vid tågstationen och sagt att jag tänkte hoppa framför tåget.Jag sa att jag inte orkade leva mer och att jag älskade min familj.Pappa åkte från jobbet för att hinna hämta mig och mamma ringde polisen och ambulansen för att dom verkligen trodde jag hade hoppat.
Som sagt,jag minns mer och mer av det nu men inget under dom första åren.Nu minns jag att jag tittade på tågen som åkte förbi och tänkte hur skönt det skulle vara att bara bli fri.Minns även att jag ringde min mamma.Men jag minns inte vad jag mer gjorde eller att min pappa kom dit eller hur jag kom därifrån.Minns inte heller vilken tågstation det var eller något annat från just det ögonblicket.
Har några speciella minnen som jag minns.Som då hela familjen var på lucia konser.För att komma upp till lokalen så var vi tvungna att gå upp för en trappa.Jag försökte men jag orkade inte lyfta mina ben,så min mamma bar mig upp för trappan.Jag älskar ju att sjunga,och när vi satt där inne så sa jag att jag också ville sjunga och att jag säkert aldrig kommer få göra det igen.Då började vi alla gråta och det känndes som livet var över.
Ett annat minne är då det var jätte myckt snö ute och jag var på väg hem.Jag skulle gå upp för en brant skogs backe.Jag snubblande och jag orkade inte resa på mig.Varken mina armar eller ben orkade resa mig.Så jag låg där i snön i flera timmar och bara grät.Jag försökte resa på mig och försökte krypa upp,men det gick inte.Till slut så kom någon och hjälpte mig hem.Efter det hade jag blåmärken över hela kroppen och mina händer,fötter och ben var helt blå för att jag hade frusit så mycket.
Minns även julen då alla i min familj och även jag själv trodde att jag skulle dö.Min familj försökte såklart att tänka posetivt men dom trodde inte jag skulle överleva.Jag önskade inte ens mig något i julklapp för jag tänkte att jag ändå skulle dö,så det var bara onödigt att slösa pengar på mig.Jag fick några saker,som typ pärlor och sånt.Men jag fick alla mina riktiga julklappar efter jul,då jag fick behandling.Fick även så sjukt mycket skuldkännslor för att jag inte hade köppt något fint till dom i min familj.Men dom fick fina saker senare.
Jag har överlevt,även om sjukdomen satt fast i över 6 år.Jag dog inte.Jag är stolt över mig själv att jag klarade det i alla fall och jag fokuserar fortfarande frammåt.
Har jätte många hemska minnen,men aldrig mer.
Men att jag inser hur hemsk och dåligt alla dom här sakerna är,det är något bra i alla fall.
Till er andra med anorexia.Sluta aldrig att kämpa!♥
Jag är tacksam för människor som bryr sig om mig.Speciellt min pojkvän,finns ingen bättre person på hela jorden.
Hihi vilket långt inlägg det blev.Om ni har orkar läsa ända hit så godnatt på er. :)
ÄLSKAR dig mer än allt annat.Du lyser upp min dag.Du är unik och underbar,fins ingen som du!
4 år med dig,och jag vill att det ska bli 57890 år till.Även om vi båda är döda då höhöhö.♥
go on and try tear me down,i will be rising from the ground,like a skyscraper.
Den gör i alla fall mig lite starkare när det gäller de sakerna.
Tack för tipset Jasmin!♥
I am watching,
Catching teardrops in my hands.
Only silence, as it's ending,
Like we never had a chance.
Do you have to make me feel
Like there's nothing left of me?
You can take everything I have,
You can break everything I am,
Like I'm made of glass,
Like I'm made of paper.
Go on and try to tear me down.
I will be rising from the ground,
Like a skyscraper,
Like a skyscraper.
As the smoke clears,
I awaken,
And untangle you from me.
Would it make you feel better
To watch me, while I bleed?
All my windows still are broken,
But I'm standing on my feet.
You can take everything I have,
You can break everything I am,
Like I'm made of glass,
Like I'm made of paper.
Go on and try to tear me down.
I will be rising from the ground,
Like a skyscraper,
Like a skyscraper.
Go run, run, run.
I'm gonna stay right here,
Watch you disappear.
Yeah, ohh.
Go run, run, run.
Yeah, it's a long way down,
But I am closer to the clouds,
Up here.
You can take everything I have,
You can break everything I am,
Like I'm made of glass,
Like I'm made of paper.
Ohhh
Go on and try to tear me down.
I will be rising from the ground,
Like a skyscraper,
Like a skyscraper.
Like a skyscraper,
Like a skyscraper.
varför en rubrik?
Hatar verkligen att bråka med andra.Sen när man sitter och tänker så inser jag hur mycket jag egentligen förstör för andra,Hur mycket jag förstör andras liv.Allt jag bryr mej om,det förstör jag.Jag är en sån där människa som borde få leva ensam,en sån där männsika som inte tillför något till någon,Utan jag bara finns där.En sån där person som skulle kunna försvinna utan att någon märker.Låter som jag tycker synd om mej själv,men det gör jag inte!Det här är INGET "ge mej medlidande inlägg",eller att jag vill att någon ska skriva det motsatta.Det är bara fakta!Jag skäms bara så mycket över mej själv,och över hur jag är som person.
Jag gör just bara det,FÖRSTÖR!
Ibland undrar man hur den som skapade människor tänker,för jag är helt onödig.Det är fan det perfeckta ordet för att beskriva mej-ONÖDIG!
som ett spöke bland isflak
Jag såg dig där på färjan Du såg så trött och tunn ut Som ett spöke bland isflak Som om du tappat livet Åh du brukade lysa upp Alla rum du gick igenom Och du kunde smälta mitt Hjärta bara genom att le Du var den sista på jorden Jag trodde skulle slås ner Vem la sorgen i dina ögon? Vem stal ditt ljus? Åh du brukade lysa upp Alla rum du gick igenom Och du kunde smälta mitt Hjärta bara genom att le
torsdag
Idag har jag inte gort så himla mycket,som alltid på dom dagarna jag är hemma.Vaknade sent,tränade lite,duschade.Gick och la mej ca 7 igår,inte bra!Kan verkligen inte somna om nätterna.Jag har världens klump i magen och ångest.Jag har världens rädsla för att bli lämnad och för att bli ensam,och jag kan inte sluta tänka på det.Och sen ligger jag och tänker på träning,mat Osv..!Men jag hoppas det blir bättre snart så jag slipper känna mej som en zombie.Uppdaterar mer sen.♥
knuffas och tappar andan
Dum,Ful,Klantig,Klen,Oduglig,Lat,Rubbad,Tjock,Läskig,Fel,Elak,Gräslig,Äcklig,Fet,Oälskad,Missuppfattad
Skrattretande,Ångest,Darrar,Gråt,Skrik,Osynlig,Som luft,Ingen alls,Inget alls,Bortglömd,Hjälp
Tårar,Oro,Besvikelse,Enorm,Feg,Trög,Stress,Deprition,Fetto,Aldrig tillräcklig
Aldrig nöjd,Ingen sömn,Ensam,Tråkig,Blek,Ingen motivation
LIV?
<3
"Varför ska alltid dåliga saker hända dom bästa personerna?!Du som var så full av liv,så glad.Det är så oretvist att du har den här jäkla sjukdomen.Du är en otroligt fin person,på alla plan och du inspirerar andra.Jag kan inte komma på ett ögonblick som jag inte haft kul med dej,och tro mej,jag är INTE den enda som känner så.Men när du började bli sjuk försvann du i din sjukdom,du log inte lika ofta och när du log såg man endå att då led.Och jag komihåg när jag träffade dej utan för centrum och du var så smal,blek och såg ut att svimma när som helst.Jag kramade dej så hårt och när jag kom hem grät jag hela natten.Jag hoppas du blir frisk snart så du kan börja leva ditt liv.För just nu lever du inte ett liv.Du måste inse att du förtjänar att må bra.Du vet inte hur många personer som saknar dej.Saknar dina knasiga skämt ^^ Sluta aldrig kämpa vackra du.Vi vill ha dej tillbaka :("
SVAR:Oj,tack för så många snälla komentarer samtidigt.Har svårt att ta till mej så många snälla komentarer men det värmer ändå.Sjukdomen har verkligen förstört mej och mitt liv.Känns som att jag lever i ett fängelse och jag vet verkligen inte hur jag ska bryta dehär.Jag hatar mitt liv som de är just nu och de påverkar allt runt om kring mej.Jag är samma person under anorexian och jag försöker hitta tillbaka till den riktiga Ida.Jag saknar dej med och allt kul vi gorde :) Du är världens snällaste och en aning galen hehe. Jag har verkligen inte glömt dej,eller nån annan och de vet du.Trodde däremot att typ alla glömt mej,men nu vet jag att de inte stämmer.Jag kämpar på och kommer aldrig sluta. ♥♥♥
dåliga minnen
"Har du ingen bild på dej när du väger 32 kilo?Jag väger själv välldigt lite,och har mycket svårt att se hur jag ser ut.Vågen visar 32 kilo så jag kanske kan få ett uppvaknande av den :/"
SVAR:Ja,jag har bilder på mej då men jag lägger inte ut dom för att det kan vara stötande och för provicerande.
Jag har en bild då jag väger 42,alltså 10 kilo mer än det minsta jag vägt.Och jag kommer ihåg hur löst dom där byxorna satt på mej,som hängbyxor trotts att det ska vara tajta.Bilden är tagen från min första dag på Capio,och jag kunde inte sitta still för jag var så nervös :/ Om du då väger 10 kilo mindre än de där,så är du jätte smal
:( hoppas du tänkte till lite och ta hand om dej.
Kämpa på :)
escape
Har inte uppdaterat så mycket idag har jag märkt.Har inte haft något kul att skriva eller haft någon ork att skriva.
Idag har jag inte gort så mycket,haft en liten "spa-dag",gort en ansiktsmask,noppat ögonbrynet,duschat,satt på Bus,fixat naglarna :) Imorgon är det skola som gäller,och jag har redan ångest inför idrotten.Det är simning på idrotten,och jag skulle aldrig visa mej i en bikini...eller i nått som inte täcker tillräckligt av min kropp!Så jag ska inte vara med,men jag vill inte ens vara inne i badhallen.Blir deprimerad av att se alla smala och fina tjejer som badar i sina fina bikinis..Aja..men nån dag kanske jag badar jag med,nån dag när Anorexian är besegrad.....
titta vad duktig jag är :)
Idag lagar jag mat igen,andra gången nu på bara 2 veckor :) Dock samma sak som sist eftersom det känns säkrare.Så det blir kokta grönsaker och en liten bit kalkonfile i ugn.Men det är ett steg på vägen Ialf.
kent-we need to eat(about eating disorders)
Thats a good start
Nu ska jag ut med hunden sen ska jag fortsätta städa.Blir inte så mkt mer uppdatering ikväll eftersom jag vill vara social med min pöjk oxå ;)
Om du har/haft självskadandebeteende,Gör som jag och delta i den här undersökningen :)
Jag heter Pamela Viklund och studerar utvecklingspsykologi för femte
året. Jag håller som bäst på att skriva min gradu om direkta
självskadebeteenden, alltså sådana handlingar som t.ex. att skära
eller bränna sig själv.
Nu söker jag dig som helt anonymt vill berätta om dina erfarenheter av
direkta självskadebeteenden. Min undersökning går ut på att du skriver helt
fritt om ämnet utgående från fyra temafrågor. Mer information finns i
början av undersökningen.
Du har tid på dig att svara fram till den 8 februari 2011. Om du har
några frågor kan du kontakta mig på via email. Min adress är
[email protected]
Du hittar undersökningen på denna adress:
https://survey.abo.fi/lomakkeet/1464/lomake.html
Direkta självskadebeteenden pratas det knappt om i dagsläget,
speciellt inte i Finland. Tillsammans kan vi försöka bryta tabut kring
detta ämne även här.
Tack på förhand för att ditt deltagande!
3 frågor
Från Camilla
"Får du någon hjälp nu? äter du enligt matcshema? näringsdryck osv? :)
Ta hand om dig"
Svar:Nej,just nu har jag ingen hjälp av någon klinik eller liknande trotts att jag skulle behöva det.Jag tar studenten i år och är rädd för att jag ska missa så mkt att jag måste gå om ett år till om jag skriver in mej på en klinik,Men när jag går ut ska jag söka hjälp på Capio om inte sjukdomen blivit bättre.Jag äter inte heller efter nått spec schema,eller dricker näringsdryck så maten går väll sisådär.
Ta hand om dej du med :)
Från Johanna
"Hur många kilon har du vägt som minst?Tränade du då?
Kram,get well! :)"
Svar:Som minst har jag vägt 32 kilo,vilket var hemsk för jag kände verkligen hur svag min kropp var.Kunde inte göra vissa saker själv som tex mamma hjälpte mej att duscha eftersom jag inte orkade gå ner och upp ur badkaret själv,och en massa andra saker som var hemsk att inte kunna göra själv.Jag tränade varje dag tills jag fick träning förbud från både gymmet och kickboxningen då gick jag endast promenader dock extremt långa.
Tack så mkt :)
Från Anonym
"Vad fin du är :) Jag undrar en liten fråga angående mat,i början när du fick hjälp fick då du äta riktig mat?För där jag går på behandling är det vissa som äter mat dom första dagarna/veckorna men vissa dricker bara sond och näringsdryck,Tycker du det smakar gott?"
Svar:Åh tack så mkt :) Jag låg ju på sjukhus först och där fick jag endast dricka sonddryck och näringsdryck för att mina organ och min mage inte var vana vid mat,så för att inte chocka kroppen och så att jag inte skulle få ont i magen så drack jag det 6 gr om dagen.Det konstiga var att mina smaklökar hadde typ slutat fungera eller något sånt så till en början när jag drack dom tycket jag inte dom smakade så mkt men efter nån vecka smakade det typ allt,sött,salt och sur.Usch!Det smakar inte gott men det är jätte bra för en!
fråga
"Tror du att du kommer bli frisk det här året?Jag har själv anorexi och mitt liv har förstörts,har ingen livslust alls :/ jag skrattar och ler men dör långsamt innombords.Kan vi kanske stötta varandra att bli friska detta år :)?Jag kan väll få din msn?"
SVAR:Jag vet inte men hoppas verkligen på det.Jag tar ju studenten nu med och om jag ska kunna jobba vill jag vara frisk eller åtminstonde så frisk att det inte påverkar mitt liv och välmående.Jag förstår exakt vad du menar,för mej är det samma sak.Absolut kan vi stötta varandra!Jag skickar ett mail till dej med min msn,fick din mail via komentaren :) Ta hand om dej.
svar till dej :)
"Hur gör du med julmaten under julen?Äter du,sitter du med och är det jobbigt med jul för dej?Bara undrar för att för mej är det jätte jobbigt.Och vad säger din familj om det?Så jag undrar om du tycker lika Hälsningar Johanna :) "
SVAR:Dom senaste åren har jag inte ätit julmaten.Jag får ångest bara att tänka på det.All den maten på samma ställe gör mej orolig.Ibland äter jag sallad eller likande ist eller så äter jag inte.Men jag sitter alltid med vid bordet.Önskade verkligen att jag med kunde känna dej gemenskapen alla känner vid julmaten,känner mej lite utanför då.Jag brukar oftast säga att jag har ont i magen eller att jag mår illa så att dom inte ska undra varför inte jag äter,men jag tror dom vet endå.Så ja,julen är skit jobbig.Har ångest för det redan nu,men jag hoppas att det blir ändring till nästa jul.Ha en bra jul :)
en fråga
En liten fråga från M.
"skulle inte du kunna skriva lite om din tid på capio, hur behandlingen gick till osv? skulle tycka det vore sjukt intressant. jag själv är föredetta anorextiker och självskadare men har aldrig varit inlagd, dock hade mina föräldrar kontakt med MHE i mora och BUP i bollnäs. kram (:"
SV:Självklart kan jag det :) Hoppas du mår bra/bättre nu!Kramisar.
Jag började att gå på bedömningssamtal innan jag blev inskriven.Jag gick var annan vecka för att väga mej och prata om hur det går med maten och så.Och jag blev dålig så fort ,så på ett av mina möten så fick jag åka in till Karolinska sjukhuset för att få tvångsvård och var tvungen att stanna där ca 2 veckor tills jag påbörjade min behandling på Capio där jag las in på slutenvård.Slutenvård är när man är där både dag och natt,alltså man bor där.Jag fick dela rum med en annan tjej.Men man får egen säng och egen garderob där man kan lägga sina saker.Varje morgon går man upp tidigt och tar blodprov,blodtryck och väger sig och ibland tar man Ekg.Sen Äter vi frukost på bestämd tid,på bestämd bordsplasering och med personalen.Så äts alla måltider.Och dom första dagarna äter man halv portsion mat sedan får man hel.Röd mjölk måste alltid drickas till maten.Efter frukost fördriver man tiden med att typ pyssla,måla,göra smycken m.m.Alla har även en egen behandlare som man går och pratar med varje dag.Där kan man försöker komma på vad som triggade ätstörningen. Och sen ca kl 10:00 dricker man närningsdryck.Sen någon timma senare är det lunch och efter lunchen är det alltid 30 minuters vila.Sen fördriver man tiden med samma som innan tills nästa närningsdryck.Och inte långt efter det är det middag med 30 minuters vila efter.Och alla måste vara med på vilan.Efter det gör man faktiskt inte så mkt,mest umgås med dom andra tjejerna på avdelningen,ringer hem,dator m.m.Sen är det kvällsmål och sen ska man gå och lägga sej senast 22:00.Varje dag är det även en promenad på ca 10-15 min.Och eftersom det inte finns några fönster på avdelningen så är det sjukt skönt att få luft.Oftast får alla följa med,men om du inte ätit och så som du ska får du stanna inne.Även om du är nyinlagd,jag fick inte följa med på promenaden dom första dagarna.Sen finns det även vissa aktiviteter som sker nån gång i veckan tex att åka till en KTH-Gård eller bara åka och handla.Och då åker man i små grupper, så alla turas om varje gång.Och det här är veckodagarna.På helgerna får man permission beroende på hur man sköter sig,hur ens tillstånd är och vart man bor.Dom första veckorna fick jag ingen permission eftersom jag var så dålig och jag inte åt bra.Så jag fick vara mina första helger på Capio,vilket sög för det var nästan ingen där.Sen rullar veckorna på så tills du kommer till utslussningsfasen,vilket innebär att du mår bättre så du kan flyttas till dagvården.Jag började på dagvården efter ca 3 månader. Så då fick ja börja vara med en annan grupp.Då var man där från 7-17:00 varje dag förutom helgerna.Där äter du frukost,lunch,mellis och middag,Men man kan äta middag hemma om man har tillstånd till de.Du får även mer frihet där.Längre promenader,roligare aktiviteter osv.
Där var jag ca 2 månader.Och jag var så dum att jag sa att jag mådde bättre än vad jag egentligen gorde för att få komma därifrån.Jag gömde även mat och smyg tränade.Det är en stor anledning till att jag är sjuk än idag.Om jag kunde spola tillbaka tiden skulle jag ha vart ärlig.Men jag ångrar ialf inte att jag blev inlagd.Det är de jobbigast jag vart med om och jag har missat mkt bla i skolan.Men jag har träffat så många bra vänner och känner mej mkt starkare idag även om jag fortfarande är sjuk.
can anyone hear me?
Whisper something to me so I can hear your voice
I’m pushing you away, my will be done, it is my choice
You sing to me in inky black with tendrils flailing wildly
Yet I remain in solid stone, no force on earth will move me
Why does it seem that everything is slipping further from me?
I build and build and reaching up my arms can not reach anything
Give me something, anything.
Why is it bleak and barren?
Don’t I deserve the world after building building building?
You dangle happiness before me yet keep it out of reach
My well is dry and still I try to fill it up I seek and seek and...
Nothing lasts expcept the empty swallowing my soul
But I will rise above this world and I will fill my holes
//My heart and soul belong to me,
I am my own My own my own//
I am a fire
I eat the world and defecate the shell
I hate you,anorexia.
